Jag är en tragiskt omvänd Alex Schulman

Läser via intressant.se på Joakim Hörsings blogg om Alex Schulman och förnedring. Joakim ger all respekt åt detta självutlämnande,

Så jag läser lite av Alex schulman och jag kan konstatera att jag är en omvänd Schulman i tragiskt förpackning. Alex söker berömmelse och kändisskap, medan jag snarare söker förnedringen.

Jag gillar att åka till någon större stad, gärna London, supa mig full, mucka gräl och hamna i någon rännsten. Full, blodig och med stinkande spyor lite varstans. Man känner sig rätt liten. Rätt ömklig och rätt misslyckad. På något sätt hör det mer ihop med verkligheten än det liv jag lever här i min ensamhet i min lägenhet.

I min lilla värld här i femrummaren på 200 kvadrat, med väggar fulla med ärvd konst och designade möbler kan ganska lätt inbilla sig att man inte är så misslyckad.

Ärligt, jag vet inte när jag drack ett vin under femhundra kronor flaskan.

Ok, så jag stiger upp, läser tidningar, surfar på nätet, läser böcker och då och då skriver jag på denna blogg. Det är min vardag. Inte fan vill jag bli känd. Jag vill försvinna från jordens yta. Skriver gör jag bara för att det roar mig.

Nä nu har jag frångått min opersonlighetsprincip tillräckligt. Det ska för övrigt inte upprepas hoppas jag. Men som sagt självutlämning var dagens ord!

Andra bloggar om: Alex Schulman, förnedring